Du ska cykla till Afghanistan i sommar men du har cyklat en del tidigare?

Sommaren 2010 funderade jag på att flytta ut på landet, men så dök det upp en cykel på Blocket, en Koga Miyata i exakt rätt storlek till ett mycket bra pris. Han som sålde cykeln var en trevlig äldre man, som hade haft en cykelaffär i Göteborg. Några dagar senare hämtade jag cykeln i Mariestad, mannen blev ganska chockad när han hörde att jag skulle cykla till Sudan, eftersom jag även berättade att jag aldrig hade cyklat längre än några km tidigare. Jag cyklade iväg längs Göta kanal, första natten hade jag så ont i benen att jag låg och skrek i tältet. Men efter några dagar blev det bättre. Jag lämnade cykeln i Oskarshamn för att återvända till Stockholm och fixa det praktiska inför resan. Min rektor gav mig 6 månaders tjänstledigt. Den 10 augusti cyklade jag iväg från Oskarshamn med sikte på Sudan. Min sportiga mamma, har senare berättat att hon trodde att jag skulle vända i Skåne, men när jag nådde Prag förstod även hon att jag skulle ta mig hela vägen till Khartoum.

Hur orkade du?

Jag tror att det beror på att jag är så envis. Dessutom var det så fantastiskt roligt, en sådan frihets känsla att bara kunna trampa iväg på morgonen, inte behöva fundera på vad jag ska ha på mig eller vad jag ska göra. Dessutom så träffade jag så många fantastiska och intressanta människor längs vägen.

Hur var din cykelvana innan allt det här?

Jag cyklade inte ens till jobbet Även när jag bodde tio minuter från jobbet tog jag tunnelbanan men jag är så än idag. Det måste vara på riktigt för att jag ska känna mig motiverad.

Hur mådde du när du cyklade?

Jag har aldrig mått så bra. Man motionerar, är utomhus hela dagarna och äter regelbundet. Redan efter 1 månad kunde jag sluta med min antidepressiva medicin eftersom jag fick så mycket endorfiner av allt trampande. Jag trodde att jag skulle fundera mycket på livet men det gjorde jag inte, jag kände mig väldigt fri både i kroppen och i själen.

Det bästa med att resa med cykel?

Friheten, friheten att kunna ta sig fram i världen för egen maskin Att kunna stanna precis var och när jag vill. Att långsamt få upptäcka nya platser.

Har du kvar samma cykel till den kommande resan som när du cyklade till Sudan?
Ja det är samma, jag hade inte ens en punktering. Jag bytte bakdäck i Belgrad men sedan körde jag på samma.

Hur kommer det sig att det blir ännu en långtur?

Efter att min mor gick bort i cancer för ett år sedan, har jag funderat en hel del på livet och dess mening. Jag har insett att jag mår som bäst när jag får leva enkelt och inte veta vad som kommer hända.

Vad är planen med ditt äventyr Back to Afghanistan?

Jag har alltid varit nyfiken på Centralasien och dragits dit. Mitt mål är Masar-e Scharif i Afghanistan, men det är vägen dit som är själva syftet med resan. Att få leva nära naturen, vara utomhus hela dagarna och inte veta vad dagen har att erbjuda och vilka människor jag kommer att möta,
Jag brukar aldrig detaljplanera mina äventyr eftersom jag då går miste om så mycket. Däremot håller jag alla mina sinnen öppna. Får jag höra om en spännande plats längs vägen tar jag en avstickare. Träffar jag intressanta människor stannar jag eventuellt längre på en plats. Vägrar ett land att utfärda visum hittar jag en ny väg att ta mig fram. De är de kreativa utmaningarna som gör resan till ett äventyr.